Hoppa till innehållet

Auto Union-racerbil

Från Wikipedia
Auto Union-racerbil
Auto Union Typ C
Grundinformation
MärkeAuto Union
Tillverkning1934-1937
DesignerFerdinand Porsche
Drivlina
Motor16-cyl V-motor
DrivningMittmotor, bakhjulsdrift
Kronologi
EfterträdareAuto Union Typ D

Auto Union P-Wagen är en tävlingsbil, tillverkad av den tyska biltillverkaren Auto Union mellan 1934 och 1937.

Sedan Ferdinand Porsche lämnat Mercedes-Benz 1928 kom han tillbaka till sitt hemland Österrike, där han fått anställning hos Steyr-Werke. Krisen efter Wall Street-kraschen slog dock hårt mot små biltillverkare och redan efter ett år stod Porsche åter arbetslös. Med ekonomisk hjälp av Adolf Rosenberger startade han en egen konstruktionsbyrå 1931, men uppdragen var få under den stora depressionen.

1932 började Porsche arbeta på en tävlingsbil för Grand Prix racing enligt den nya 750 kilos-formel som skulle träda i kraft till säsongen 1934. Samma år bildades Auto Union när DKW köpte upp de ekonomiskt försvagade Audi, Horch och Wanderer. Bilarna fortsatte säljas under sina egna namn och ledningen letade efter ett annat sätt att marknadsföra koncernnamnet. Lösningen hette motorsport och genom att köpa Porsches konstruktion skapades Auto Union P-Wagen (med P för Porsche). Dessutom lejde man in Porsche själv för att vidareutveckla bilen.

Typ A (1934-35)

[redigera | redigera wikitext]

Porsches tävlingsbil hade mittmotor och individuell hjulupphängning runt om med pendelaxel bak. Motorn var en V16 med enkla överliggande kamaxlar och två ventiler per cylinder. Motorn var byggd för att ge högt vridmoment redan från låga varvtal, till skillnad från normala tävlingsmotorer, som ger hög effekt vid höga varvtal. Föraren satt långt fram i bilen, med bränsletanken mellan sig och motorn. Kylaren satt längst fram. På tidiga bilar leddes kylarvätskan i rören som utgjorde bilens ram, men på grund av ständiga läckor ersattes den konstruktionen snart med mer konventionella lösningar.

Bilen presenterades i slutet av 1933 som Typ A, med en 4,4-litersmotor. Den gjorde sin tävlingsdebut i maj året därpå.

Typ B (1935)

[redigera | redigera wikitext]

En bit in på säsongen 1935 introducerades den förbättrade Typ B. Motorn hade växt till 5 liter och bilen hade fått bättre bakhjulsfjädring.

Typ C (1936-37)

[redigera | redigera wikitext]

Den sista utvecklingen blev också den bästa. Typ C dominerade säsongen 1936. Motorn var nu på hela 6 liter. Den starka mittmotorn i kombination med den enkla bakaxeln gjorde bilen omvittnat svårkörd. Men den var samtidigt snabbast på banan.

Tekniska data

[redigera | redigera wikitext]
Tekniska data Typ A Typ B Typ C
Motor:  Mittmonterad 16-cylindrig V-motor
Cylindervolym 4358 cm³ 4956 cm³ 6010 cm³
Borrning x slaglängd:  68 x 75 mm 72,5 x 75 mm 75 x 85 mm
Max effekt vid varvtal:  295 hk vid 4 500 v/min 375 hk vid 4 800 v/min 520 hk vid 5 000 v/min
Max vridmoment vid varvtal:  530 Nm vid 2 700 v/min 660 Nm vid ? v/min 853 Nm vid 2 500 v/min
Ventilstyrning:  1 överliggande kamaxel per cylinderrad
Överladdning 1 Roots-kompressor 2 Roots-kompressorer
Växellåda 5-växlad manuell 4-växlad manuell
Hjulupphängning fram:  Dubbla längslänkar, tvärliggande torsionsstavar, friktionsstötdämpare
Hjulupphängning bak:  Pendelaxel, friktionsstötdämpare
Fjädring bak:  Tvärliggande bladfjädrar Längsgående torsionsstavar
Bromsar Hydrauliska trumbromsar
Chassi & kaross Stålrörsram med aluminiumkaross
Hjulbas 285 cm 289 cm 291 cm
Torrvikt Ca 825 kg
Toppfart:  280 km/h 340 km/h

Tävlingsresultat

[redigera | redigera wikitext]

Grand Prix 1934

[redigera | redigera wikitext]

Till säsongen 1934 mönstrade Auto Union-stallet bland andra Hans Stuck och Hermann zu Leiningen. Stallet gjorde sin Grand Prix-debut vid Avusrennen i maj. Stuck ledde större delen av tävlingen, men fick bryta med trasig koppling. Senare under säsongen stod Stuck för stallets tre segrar.

Grand Prix 1935

[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1935 kom Achille Varzi och Bernd Rosemeyer till stallet. Varzi tog A-modellens sista seger och även en seger med B-modellen. Stuck och Rosemeyer tog var sin seger.

Denna säsong infördes ett europeiskt förarmästerskap, där resultaten från tävlingarna i Belgien, Tyskland, Schweiz, Italien och Spanien räknades. Stuck slutade trea och Rosemeyer sexa i mästerskapet.

Grand Prix 1936

[redigera | redigera wikitext]

Säsongen 1936 blev Auto Unions stora säsong. Stallet tog sex vinster och Bernd Rosemeyer blev europamästare, med Stuck på andra och Varzi på fjärde plats.

Grand Prix 1937

[redigera | redigera wikitext]

Till säsongen 1937 ersattes Varzi av Luigi Fagioli. Stallet tog sex vinster även detta år, men EM dominerades av Mercedes-Benz. Stuck fick nöja sig med femte plats, Rosemeyer blev sjua.

Tyska Wikipedia.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]